Sandlådan är ett eget samhälle. Som en spegel och accentuering av det vi lever i. Inte i barnen, i dem ser man framtiden, utan i föräldrarna. I dem ser man det bra och det dåliga och hur detta fortplantas in i den redan nämnda framtiden. I Sandlådan framtvingas könsnormer, här upprätthålls klasslinjer och här vidmakthålls strukturer av illvillighet och egoism genom de vuxnas reaktioner på barnens beteende. Genom tusentals interaktioner per besök förs det sociala arvet vidare och samhället lyckas bestå.
Men, här knyts också vänskapsband, här påverkas man till det bättre, här lär man sig föräldrarskap och goda förebilder smittar av sig. I Sandlådan vidmakthålls det gamsla och föds det nya.
Denna berättelse är inte sann, men den är född i verkligheten och lögner är inte välkomna!
/Mattias
0 kommentarer:
Skicka en kommentar